Saknaden är stor

Asså de är sjukt hur mkt man kan förtränga o låta bli o tänka på saker o ting. Jag har verkligen helt förträngt allt de hemska som hänt. Jag har fortfarande inte fattat de. Kommer nog inte gö de på ett tag. Varje gång jag blir påmind tänker jag alltid på ngt annat för att inte tänka på de. Gör verkligen ALLT för att inte tänka på de. Men de är svårt, för de kommer ändå alltid fram till en till slut. Fick precis veta av min kusin när begravningen va. Då slog de till igen. Men så fort jag får höra hennes namn eller något som påminner om henne så tänker jag på annat eller skruvar upp musiken högt för att inte höra mina egna tankar. Nu när ja sitter o skriver detta har ja hög musik o bara skriver. Tänker inte. Men de är svårt. Känner hur tårarna trycker på samtidigt som ja kämpar att hålla tillbaka dem. De är inte lätt, inte alls. Saknaden är enorm. Trots att ja inte kan fatta de. Kan inte fatta de, vill inte fatta de.....