Djupa andetag nu Amanda, djupa andetag

Hjärtat börjar gå fortare o fortare ju närmare klockan blir sju. Kroppen börjar reagera smått och känner hur paniken börjar stiga. Höfterna skriker av smärta, mer än vanligt. Dels från i helgen, dels för att de vet att en ännu större smärta väntar. Andetagen blir häftigare och jag får liksom ingen kontroll över mig själv. Hur mycket jag än vill slappna av, så går det inte. Jag vet att det gör mer ont om jag spänner mig, men jag kan bara inte slappna av. Djupa andetag Amanda, ta djuuuupa andetag och slappna av. Försöker tänka på att det här är för det bästa! Att det kommer bli bra sen! Hjärtat bultar till hårt när jag tittar att det är mindre än 50 min kvar. Magen börjar komma i uppror. Varför ska man drabbas av denna djävulskap? Kortisonspruta, here I come!